publicerad: 2015
vanmäktighet
van|mäkt·ig·het
substantiv
~en vanmäktig
Singular | |
---|---|
en vanmäktighet | obestämd form |
en vanmäktighets | obestämd form genitiv |
vanmäktigheten | bestämd form |
vanmäktighetens | bestämd form genitiv |