publicerad: 2015
vantspridare
vant|sprid·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑spridarna • till vant spridare
Singular | |
---|---|
en vantspridare | obestämd form |
en vantspridares | obestämd form genitiv |
vantspridaren | bestämd form |
vantspridarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vantspridare | obestämd form |
vantspridares | obestämd form genitiv |
vantspridarna | bestämd form |
vantspridarnas | bestämd form genitiv |