publicerad: 2015
veterinärmedicin
vet·er·in·är|med·ic·in
substantiv
~en ~er • till medicin 1,2 1veterinär
Singular | |
---|---|
en veterinärmedicin | obestämd form |
en veterinärmedicins | obestämd form genitiv |
veterinärmedicinen | bestämd form |
veterinärmedicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
veterinärmediciner | obestämd form |
veterinärmediciners | obestämd form genitiv |
veterinärmedicinerna | bestämd form |
veterinärmedicinernas | bestämd form genitiv |
SAOL