publicerad: 2015
viggare
vigg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. viggarna • ⟨vard.⟩ vigga
Singular | |
---|---|
en viggare | obestämd form |
en viggares | obestämd form genitiv |
viggaren | bestämd form |
viggarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
viggare | obestämd form |
viggares | obestämd form genitiv |
viggarna | bestämd form |
viggarnas | bestämd form genitiv |