publicerad: 2015
vilding
vild·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ galenpanna, vildhjärna
| Singular | |
|---|---|
| en vilding | obestämd form |
| en vildings | obestämd form genitiv |
| vildingen | bestämd form |
| vildingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vildingar | obestämd form |
| vildingars | obestämd form genitiv |
| vildingarna | bestämd form |
| vildingarnas | bestämd form genitiv |


