publicerad: 2015
vilding
vild·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ galenpanna, vildhjärna
Singular | |
---|---|
en vilding | obestämd form |
en vildings | obestämd form genitiv |
vildingen | bestämd form |
vildingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vildingar | obestämd form |
vildingars | obestämd form genitiv |
vildingarna | bestämd form |
vildingarnas | bestämd form genitiv |