publicerad: 2015
villfara
vill|fara
verb
‑for, ‑farit, pres. ‑far • ⟨ngt åld.⟩ bevilja, uppfylla: villfara ngns begäran
Finita former | |
---|---|
villfar | presens aktiv |
villfars (villfares) | presens passiv |
villfor | preteritum aktiv |
villfors | preteritum passiv |
villfar | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att villfara | infinitiv aktiv |
att villfaras | infinitiv passiv |
har/hade villfarit | supinum aktiv |
har/hade villfarits | supinum passiv |
Presens particip | |
villfarande |