SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vraka
vraka verb ~de ~t förkasta, döma ut; ​kunna välja och vraka kunna välja helt fritt⟨ngt åld.⟩ fiska el. driva med driv­garn
Finita former
vrakarpresens aktiv
vrakaspresens passiv
vrakadepreteritum aktiv
vrakadespreteritum passiv
vrakaimperativ aktiv
Infinita former
att vrakainfinitiv aktiv
att vrakasinfinitiv passiv
har/hade vrakatsupinum aktiv
har/hade vrakatssupinum passiv
Presens particip
vrakande
Perfekt particip
en vrakad + substantiv
ett vrakat + substantiv
den/det/de vrakade + substantiv
vraka bort slumpa bort
Infinita formeratt vraka bortinfinitiv aktivPresens participbortvrakandePerfekt participen bortvrakad + substantivett bortvrakat + substantivden/det/de bortvrakade + substantiv