publicerad: 2015
vurmare
vurm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vurmarna vurma
Singular | |
---|---|
en vurmare | obestämd form |
en vurmares | obestämd form genitiv |
vurmaren | bestämd form |
vurmarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vurmare | obestämd form |
vurmares | obestämd form genitiv |
vurmarna | bestämd form |
vurmarnas | bestämd form genitiv |