publicerad: 2015
vyssjning
vyssj·ning
el. vyss·ning
substantiv
~en vyssja
Singular | |
---|---|
en vyssjning (en vyssning) | obestämd form |
en vyssjnings (en vyssnings) | obestämd form genitiv |
vyssjningen (vyssningen) | bestämd form |
vyssjningens (vyssningens) | bestämd form genitiv |