publicerad: 2015
ytterlighet
ytter·lig·het
substantiv
~en ~er • gå till ytterligheter vidta extrema åtgärder
Singular | |
---|---|
en ytterlighet | obestämd form |
en ytterlighets | obestämd form genitiv |
ytterligheten | bestämd form |
ytterlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ytterligheter | obestämd form |
ytterligheters | obestämd form genitiv |
ytterligheterna | bestämd form |
ytterligheternas | bestämd form genitiv |