publicerad: 2015
äga
1äga
verb
ägde ägt 1 inneha, besitta; äga en fråga ha avgörande inflytande över en fråga2 ⟨formellt⟩ ha laglig rätt el. skyldighet att: myndigheten äger yttra sig i ärendet
Finita former | |
---|---|
äger | presens aktiv |
ägs (äges) | presens passiv |
ägde | preteritum aktiv |
ägdes | preteritum passiv |
äg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att äga | infinitiv aktiv |
att ägas | infinitiv passiv |
har/hade ägt | supinum aktiv |
har/hade ägts | supinum passiv |
Presens particip | |
ägande | |
Perfekt particip | |
en ägd + substantiv | |
ett ägt + substantiv | |
den/det/de ägda + substantiv |
2äga
substantiv
~n ägor • mest i pl.; odlat stycke mark som egendom – I sammansättn. ägo-; nästan alla sammansättn. med ägo- hör till 2äga.
Singular | |
---|---|
en äga | obestämd form |
en ägas | obestämd form genitiv |
ägan | bestämd form |
ägans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ägor | obestämd form |
ägors | obestämd form genitiv |
ägorna | bestämd form |
ägornas | bestämd form genitiv |