publicerad: 2015
ämbete
ämbete
substantiv
~t ~n • viktig offentlig el. kyrklig befattning – I sammansättn. ämbets-.
Singular | |
---|---|
ett ämbete | obestämd form |
ett ämbetes | obestämd form genitiv |
ämbetet | bestämd form |
ämbetets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ämbeten | obestämd form |
ämbetens | obestämd form genitiv |
ämbetena | bestämd form |
ämbetenas | bestämd form genitiv |