publicerad: 2015
åtel
åtel
[å´tel]
substantiv
~n åtlar • del av död djurkropp som placerats ut av människor t.ex. som jaktlockbete
Singular | |
---|---|
en åtel | obestämd form |
en åtels | obestämd form genitiv |
åteln | bestämd form |
åtelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
åtlar | obestämd form |
åtlars | obestämd form genitiv |
åtlarna | bestämd form |
åtlarnas | bestämd form genitiv |