publicerad: 2015
ögonbindel
ög·on|bindel
substantiv
~n ‑bindlar öga 1 bindel
Singular | |
---|---|
en ögonbindel | obestämd form |
en ögonbindels | obestämd form genitiv |
ögonbindeln | bestämd form |
ögonbindelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ögonbindlar | obestämd form |
ögonbindlars | obestämd form genitiv |
ögonbindlarna | bestämd form |
ögonbindlarnas | bestämd form genitiv |