publicerad: 2015
lova
1lova
[lo`va]
verb
~de ~t • om segelbåt: hålla el. gå upp mot vinden
Finita former | |
---|---|
lovar | presens aktiv |
lovade | preteritum aktiv |
lova | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lova | infinitiv aktiv |
har/hade lovat | supinum aktiv |
Presens particip | |
lovande |
2lova
[lå`va]
verb
~de ~t 1 ge löfte om; försäkra; ställa i utsikt, varsla om; jfr löfte2 ⟨högt.⟩ prisa, berömma: lova Gud
Finita former | |
---|---|
lovar | presens aktiv |
lovas | presens passiv |
lovade | preteritum aktiv |
lovades | preteritum passiv |
lova | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lova | infinitiv aktiv |
att lovas | infinitiv passiv |
har/hade lovat | supinum aktiv |
har/hade lovats | supinum passiv |
Presens particip | |
lovande | |
Perfekt particip | |
en lovad + substantiv | |
ett lovat + substantiv | |
den/det/de lovade + substantiv |
lova bort
• lova att ge el. låna utInfinita former att lova bort infinitiv aktiv Presens particip bortlovande Perfekt particip en bortlovad + substantiv ett bortlovat + substantiv den/det/de bortlovade + substantiv