publicerad: 2015
vindolme
vin|dolme
el. vin|dolma
substantiv
~n ‑dolmar • mest i pl.; dolme med vinblad
Singular | |
---|---|
en vindolme (en vindolma) | obestämd form |
en vindolmes (en vindolmas) | obestämd form genitiv |
vindolmen (vindolman) | bestämd form |
vindolmens (vindolmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindolmar | obestämd form |
vindolmars | obestämd form genitiv |
vindolmarna | bestämd form |
vindolmarnas | bestämd form genitiv |