publicerad: 2015
accept
1ac·cept
[aksep´t]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: accepterad växel
Singular | |
---|---|
en accept | obestämd form |
en accepts | obestämd form genitiv |
accepten | bestämd form |
acceptens | bestämd form genitiv |
Plural | |
accepter | obestämd form |
accepters | obestämd form genitiv |
accepterna | bestämd form |
accepternas | bestämd form genitiv |
2ac·cept
[aksep´t]
substantiv
~et el. ~en • accepterande
Singular | |
---|---|
ett accept (en accept) | obestämd form |
ett accepts (en accepts) | obestämd form genitiv |
acceptet (accepten) | bestämd form |
acceptets (acceptens) | bestämd form genitiv |