publicerad: 2015
affrikata
af·frik·ata
[‑a`ta]
substantiv
~n affrikator • förbindelse av klusil och i samma läge bildad frikativa t.ex. tj med hörbart t
Singular | |
---|---|
en affrikata | obestämd form |
en affrikatas | obestämd form genitiv |
affrikatan | bestämd form |
affrikatans | bestämd form genitiv |
Plural | |
affrikator | obestämd form |
affrikators | obestämd form genitiv |
affrikatorna | bestämd form |
affrikatornas | bestämd form genitiv |