publicerad: 2015
alliera
al·li·era
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
allierar | presens aktiv |
allieras | presens passiv |
allierade | preteritum aktiv |
allierades | preteritum passiv |
alliera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att alliera | infinitiv aktiv |
att allieras | infinitiv passiv |
har/hade allierat | supinum aktiv |
har/hade allierats | supinum passiv |
Presens particip | |
allierande | |
Perfekt particip | |
en allierad + substantiv | |
ett allierat + substantiv | |
den/det/de allierade + substantiv |
alliera sig
• sluta förbundOrdform(er) alliera sig