publicerad: 2015
anklagare
an|klag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑klagarna anklaga
Singular | |
---|---|
en anklagare | obestämd form |
en anklagares | obestämd form genitiv |
anklagaren | bestämd form |
anklagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anklagare | obestämd form |
anklagares | obestämd form genitiv |
anklagarna | bestämd form |
anklagarnas | bestämd form genitiv |