publicerad: 2015
ankunge
ank|unge
substantiv
~n ‑ungar anka 1 unge 1
Singular | |
---|---|
en ankunge | obestämd form |
en ankunges | obestämd form genitiv |
ankungen | bestämd form |
ankungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ankungar | obestämd form |
ankungars | obestämd form genitiv |
ankungarna | bestämd form |
ankungarnas | bestämd form genitiv |