publicerad: 2015
anstå
an|stå
verb
‑stod, ‑stått, pres. ‑står 1 dröja, vänta: renoveringen av huset får anstå2 vara passande för: han svarade som det anstår en diplomat
| Finita former | |
|---|---|
| anstår | presens aktiv |
| anstod | preteritum aktiv |
| anstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anstå | infinitiv aktiv |
| har/hade anstått | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| anstående | |


