publicerad: 2015
apologet
apo·log·et
[‑loge´t]
substantiv
~en ~er • försvarare särsk. av kristendomen
Singular | |
---|---|
en apologet | obestämd form |
en apologets | obestämd form genitiv |
apologeten | bestämd form |
apologetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
apologeter | obestämd form |
apologeters | obestämd form genitiv |
apologeterna | bestämd form |
apologeternas | bestämd form genitiv |