publicerad: 2015
arvinge
arv·inge
substantiv
~n arvingar • person som får ett arv; till 1arv 1
Singular | |
---|---|
en arvinge | obestämd form |
en arvinges | obestämd form genitiv |
arvingen | bestämd form |
arvingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arvingar | obestämd form |
arvingars | obestämd form genitiv |
arvingarna | bestämd form |
arvingarnas | bestämd form genitiv |