publicerad: 2015
arvkonung
arv|kon·ung
substantiv
~en ~ar • ⟨högt.⟩ 1arv 1 konung
Singular | |
---|---|
en arvkonung | obestämd form |
en arvkonungs | obestämd form genitiv |
arvkonungen | bestämd form |
arvkonungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arvkonungar | obestämd form |
arvkonungars | obestämd form genitiv |
arvkonungarna | bestämd form |
arvkonungarnas | bestämd form genitiv |