publicerad: 2015
avbalansering
av|bal·ans·er·ing
substantiv
~en ~ar balansera 1
Singular | |
---|---|
en avbalansering | obestämd form |
en avbalanserings | obestämd form genitiv |
avbalanseringen | bestämd form |
avbalanseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avbalanseringar | obestämd form |
avbalanseringars | obestämd form genitiv |
avbalanseringarna | bestämd form |
avbalanseringarnas | bestämd form genitiv |