publicerad: 2015
avbländning
av|bländ·ning
substantiv
~en ~ar blända 1
Singular | |
---|---|
en avbländning | obestämd form |
en avbländnings | obestämd form genitiv |
avbländningen | bestämd form |
avbländningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avbländningar | obestämd form |
avbländningars | obestämd form genitiv |
avbländningarna | bestämd form |
avbländningarnas | bestämd form genitiv |