publicerad: 2015
avisa
1avisa
[avi`sa el. avi´sa]
substantiv
~n avisor • ⟨ngt åld. el. skämts.⟩ tidning
Singular | |
---|---|
en avisa | obestämd form |
en avisas | obestämd form genitiv |
avisan | bestämd form |
avisans | bestämd form genitiv |
Plural | |
avisor | obestämd form |
avisors | obestämd form genitiv |
avisorna | bestämd form |
avisornas | bestämd form genitiv |
2av|isa
verb
~de ~t • avlägsna is från: avisa el. isa av rutan
Finita former | |
---|---|
avisar | presens aktiv |
avisas | presens passiv |
avisade | preteritum aktiv |
avisades | preteritum passiv |
avisa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avisa | infinitiv aktiv |
att avisas | infinitiv passiv |
har/hade avisat | supinum aktiv |
har/hade avisats | supinum passiv |
Presens particip | |
avisande | |
Perfekt particip | |
en avisad + substantiv | |
ett avisat + substantiv | |
den/det/de avisade + substantiv |