publicerad: 2015
avmaskning
av|mask·ning
substantiv
~en ~ar • till avmaska 1,2
Singular | |
---|---|
en avmaskning | obestämd form |
en avmasknings | obestämd form genitiv |
avmaskningen | bestämd form |
avmaskningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avmaskningar | obestämd form |
avmaskningars | obestämd form genitiv |
avmaskningarna | bestämd form |
avmaskningarnas | bestämd form genitiv |