publicerad: 2015
avskräcka
av|skräcka
verb
‑skräckte ‑skräckt • skrämma att avstå från; skrämma bort: ett avskräckande exempel
| Finita former | |
|---|---|
| avskräcker | presens aktiv |
| avskräcks (avskräckes) | presens passiv |
| avskräckte | preteritum aktiv |
| avskräcktes | preteritum passiv |
| avskräck | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avskräcka | infinitiv aktiv |
| att avskräckas | infinitiv passiv |
| har/hade avskräckt | supinum aktiv |
| har/hade avskräckts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avskräckande | |
| Perfekt particip | |
| en avskräckt + substantiv | |
| ett avskräckt + substantiv | |
| den/det/de avskräckta + substantiv | |
| den avskräckte + maskulint substantiv | |


