publicerad: 2015
böckling
böck·ling
substantiv
~en ~ar • rökt strömming el. sill
Singular | |
---|---|
en böckling | obestämd form |
en böcklings | obestämd form genitiv |
böcklingen | bestämd form |
böcklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
böcklingar | obestämd form |
böcklingars | obestämd form genitiv |
böcklingarna | bestämd form |
böcklingarnas | bestämd form genitiv |