publicerad: 2015
bödel
bödel
substantiv
~n bödlar • mest i äldre tid: person med uppgift att avrätta dödsdömda; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en bödel | obestämd form |
en bödels | obestämd form genitiv |
bödeln | bestämd form |
bödelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
bödlar | obestämd form |
bödlars | obestämd form genitiv |
bödlarna | bestämd form |
bödlarnas | bestämd form genitiv |