publicerad: 2015
bötning
böt·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ rån som utförs för indrivning av påstådd skuld
Singular | |
---|---|
en bötning | obestämd form |
en bötnings | obestämd form genitiv |
bötningen | bestämd form |
bötningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bötningar | obestämd form |
bötningars | obestämd form genitiv |
bötningarna | bestämd form |
bötningarnas | bestämd form genitiv |