publicerad: 2015
bötning
böt·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ rån som utförs för indrivning av påstådd skuld
| Singular | |
|---|---|
| en bötning | obestämd form |
| en bötnings | obestämd form genitiv |
| bötningen | bestämd form |
| bötningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bötningar | obestämd form |
| bötningars | obestämd form genitiv |
| bötningarna | bestämd form |
| bötningarnas | bestämd form genitiv |


