publicerad: 2015
bana
1bana
substantiv
~n banor 1 vägsträcka; järnvägslinje; färdväg; förbindelse; del av idrottsplats; i långa banor i mängder2 karriär; levnadslopp: han valde den militära banan – Alla sammansättn. med ban- hör till 1bana 1.
Singular | |
---|---|
en bana | obestämd form |
en banas | obestämd form genitiv |
banan | bestämd form |
banans | bestämd form genitiv |
Plural | |
banor | obestämd form |
banors | obestämd form genitiv |
banorna | bestämd form |
banornas | bestämd form genitiv |
2bana
verb
~de ~t • bereda, röja: bana väg
Finita former | |
---|---|
banar | presens aktiv |
banas | presens passiv |
banade | preteritum aktiv |
banades | preteritum passiv |
bana | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bana | infinitiv aktiv |
att banas | infinitiv passiv |
har/hade banat | supinum aktiv |
har/hade banats | supinum passiv |
Presens particip | |
banande | |
Perfekt particip | |
en banad + substantiv | |
ett banat + substantiv | |
den/det/de banade + substantiv |