publicerad: 2015
barbar
barb·ar
[‑a´r]
substantiv
~en ~er • rå och ociviliserad person; person av annat folkslag än greker och romare under antiken
Singular | |
---|---|
en barbar | obestämd form |
en barbars | obestämd form genitiv |
barbaren | bestämd form |
barbarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barbarer | obestämd form |
barbarers | obestämd form genitiv |
barbarerna | bestämd form |
barbarernas | bestämd form genitiv |