publicerad: 2015
barnvälling
barn|väll·ing
substantiv
~en ~ar barn välling
Singular | |
---|---|
en barnvälling | obestämd form |
en barnvällings | obestämd form genitiv |
barnvällingen | bestämd form |
barnvällingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnvällingar | obestämd form |
barnvällingars | obestämd form genitiv |
barnvällingarna | bestämd form |
barnvällingarnas | bestämd form genitiv |