publicerad: 2015
bedra
be·dra
el. åld. be·draga
verb
bedrog, bedragit, bedragen bedraget bedragna, pres. bedrar • lura, svika; jfr bedrägeri
Finita former | |
---|---|
bedrar (bedrager) | presens aktiv |
bedras (bedrages) | presens passiv |
bedrog | preteritum aktiv |
bedrogs | preteritum passiv |
bedra (bedrag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bedra (bedraga) | infinitiv aktiv |
att bedras (bedragas) | infinitiv passiv |
har/hade bedragit | supinum aktiv |
har/hade bedragits | supinum passiv |
Presens particip | |
bedragande | |
Perfekt particip | |
en bedragen + substantiv | |
ett bedraget + substantiv | |
den/det/de bedragna + substantiv | |
den bedragne + maskulint substantiv |
bedra sig
• missta sig: bedra sig på ngn/ngtOrdform(er) bedra sig