publicerad: 2015
befrukta
be·frukta
verb
~de ~t • åstadkomma embryo till ny individ hos kvinna el. hona; bildl. inspirera
Finita former | |
---|---|
befruktar | presens aktiv |
befruktas | presens passiv |
befruktade | preteritum aktiv |
befruktades | preteritum passiv |
befrukta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att befrukta | infinitiv aktiv |
att befruktas | infinitiv passiv |
har/hade befruktat | supinum aktiv |
har/hade befruktats | supinum passiv |
Presens particip | |
befruktande | |
Perfekt particip | |
en befruktad + substantiv | |
ett befruktat + substantiv | |
den/det/de befruktade + substantiv |