publicerad: 2015
bege
be·ge
el. åld. be·giva
verb
begav, begett el. begivit, pres. beger • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
beger (begiver) | presens aktiv |
begav | preteritum aktiv |
bege (begiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bege (begiva) | infinitiv aktiv |
har/hade begett (begivit) | supinum aktiv |
Presens particip | |
begivande |
bege sig
1 färdas, ge sig av: bege sig till en plats2 det begav sig (inte bättre än) att ... det inträffade att ...Ordform(er) bege sig