publicerad: 2015
behaga
be·haga
verb
~de ~t 1 ge känslor av välbefinnande: hennes dans behagade kungen2 ⟨ibl. iron.⟩ finna lämpligt: chefen behagade dyka upp en timme senare
Finita former | |
---|---|
behagar | presens aktiv |
behagas | presens passiv |
behagade | preteritum aktiv |
behagades | preteritum passiv |
behaga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att behaga | infinitiv aktiv |
att behagas | infinitiv passiv |
har/hade behagat | supinum aktiv |
har/hade behagats | supinum passiv |
Presens particip | |
behagande | |
Perfekt particip | |
en behagad + substantiv | |
ett behagat + substantiv | |
den/det/de behagade + substantiv |