publicerad: 2015
beljuga
be·ljuga
verb
beljög, beljugit, beljugen beljuget beljugna, pres. beljuger • ljuga om ngn
Finita former | |
---|---|
beljuger | presens aktiv |
beljugs (beljuges) | presens passiv |
beljög | preteritum aktiv |
beljögs | preteritum passiv |
beljug | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att beljuga | infinitiv aktiv |
att beljugas | infinitiv passiv |
har/hade beljugit | supinum aktiv |
har/hade beljugits | supinum passiv |
Presens particip | |
beljugande | |
Perfekt particip | |
en beljugen + substantiv | |
ett beljuget + substantiv | |
den/det/de beljugna + substantiv | |
den beljugne + maskulint substantiv |