publicerad: 2015
bellis
bell·is
substantiv
~en; pl. ~ el. ~ar • en växt, tusensköna
Singular | |
---|---|
en bellis | obestämd form |
en bellis | obestämd form genitiv |
bellisen | bestämd form |
bellisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bellis (bellisar) | obestämd form |
bellis (bellisars) | obestämd form genitiv |
bellisen (bellisarna) | bestämd form |
bellisens (bellisarnas) | bestämd form genitiv |