SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
berömma
be·­römma verb berömde, berömt, berömd n. berömt, pres. berömmer, imper. beröm ge beröm, prisa
Finita former
berömmerpresens aktiv
beröms (berömmes)presens passiv
berömdepreteritum aktiv
berömdespreteritum passiv
berömimperativ aktiv
Infinita former
att berömmainfinitiv aktiv
att berömmasinfinitiv passiv
har/hade berömtsupinum aktiv
har/hade berömtssupinum passiv
Presens particip
berömmande
Perfekt particip
en berömd + substantiv
ett berömt + substantiv
den/det/de berömda + substantiv
den berömde + maskulint substantiv
berömma sig berömma sig av (ngt) om­tala med stolthet; känna stolthet över
Ordform(er)berömma sig