publicerad: 2015
berlinare
berlin·are
[berli`n‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. berlinarna • person från Berlin
Singular | |
---|---|
en berlinare | obestämd form |
en berlinares | obestämd form genitiv |
berlinaren | bestämd form |
berlinarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
berlinare | obestämd form |
berlinares | obestämd form genitiv |
berlinarna | bestämd form |
berlinarnas | bestämd form genitiv |