publicerad: 2015
beståndsdel
be·stånds|del
substantiv
~en ~ar • urskiljbar del; till bestånd 1
Singular | |
---|---|
en beståndsdel | obestämd form |
en beståndsdels | obestämd form genitiv |
beståndsdelen | bestämd form |
beståndsdelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beståndsdelar | obestämd form |
beståndsdelars | obestämd form genitiv |
beståndsdelarna | bestämd form |
beståndsdelarnas | bestämd form genitiv |