publicerad: 2015
beveka
be·veka
verb
bevekte el. bevekade, bevekt el. bevekat, bevekt el. bevekad n. bevekt el. bevekat, pres. beveker el. bevekar • vädja till och övertala
Finita former | |
---|---|
beveker (bevekar) | presens aktiv |
beveks (bevekes, bevekas) | presens passiv |
bevekte (bevekade) | preteritum aktiv |
bevektes (bevekades) | preteritum passiv |
bevek (beveka) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att beveka | infinitiv aktiv |
att bevekas | infinitiv passiv |
har/hade bevekt (bevekat) | supinum aktiv |
har/hade bevekts (bevekats) | supinum passiv |
Presens particip | |
bevekande | |
Perfekt particip | |
en bevekt (bevekad) + substantiv | |
ett bevekt (bevekat) + substantiv | |
den/det/de bevekta (bevekade) + substantiv |