publicerad: 2015
bilinbrott
bil|in·brott
substantiv
~et; pl. ~ bil inbrott
Singular | |
---|---|
ett bilinbrott | obestämd form |
ett bilinbrotts | obestämd form genitiv |
bilinbrottet | bestämd form |
bilinbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bilinbrott | obestämd form |
bilinbrotts | obestämd form genitiv |
bilinbrotten | bestämd form |
bilinbrottens | bestämd form genitiv |