publicerad: 2015
blåsare
blås·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. blåsarna • ⟨särsk. mus.⟩ till 2blåsa 2
Singular | |
---|---|
en blåsare | obestämd form |
en blåsares | obestämd form genitiv |
blåsaren | bestämd form |
blåsarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blåsare | obestämd form |
blåsares | obestämd form genitiv |
blåsarna | bestämd form |
blåsarnas | bestämd form genitiv |