publicerad: 2015
blamera
blam·era
verb
~de ~t • skämma ut; jfr blamage
| Finita former | |
|---|---|
| blamerar | presens aktiv |
| blameras | presens passiv |
| blamerade | preteritum aktiv |
| blamerades | preteritum passiv |
| blamera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att blamera | infinitiv aktiv |
| att blameras | infinitiv passiv |
| har/hade blamerat | supinum aktiv |
| har/hade blamerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| blamerande | |
| Perfekt particip | |
| en blamerad + substantiv | |
| ett blamerat + substantiv | |
| den/det/de blamerade + substantiv | |
blamera sig
• skämma ut sigOrdform(er) blamera sig


