publicerad: 2015
blankning
blank·ning
substantiv
~en ~ar • till 1blanka 1,2
Singular | |
---|---|
en blankning | obestämd form |
en blanknings | obestämd form genitiv |
blankningen | bestämd form |
blankningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blankningar | obestämd form |
blankningars | obestämd form genitiv |
blankningarna | bestämd form |
blankningarnas | bestämd form genitiv |